Texter

Arkiv - Sr Hannes homiletiska tankar

Fjärde Påsksöndagen

Apg 4:8 – 12;  Joh 10:11 - 18.

Peter har idag en utvald åhörarskara som omfattar de äldste och folkets ledare. Apostlarna har inte infunnit sig frivilligt, de har blivit kallade dit, förorsakat av den oro deras förkunnelse och speciellt deras helbrägdagörelse har åstadkommit. Man vill på högsta ort veta genom vilken kraft eller i vems namn de gör detta. Petrus påpekar klart att det rör sig om en välgärning mot en sjuk och svaret på frågans sista del är, att det skedde i nazarén Jesu Kristi namn.

Det faktum att Petrus och Johannes har blivit arresterade, ger dem möjligheten att rikta sin kerygmatiska förkunnelse till en helt annan, men inte mindre viktig målgrupp. Tänka sig att säga åt makthavarna att de har dödat denna Jesus och Gud har uppväckt honom. Det kräver en redig argumentation och Peter framhåller därför att det står i psalmen 118:22: 

stenen som ratades av husbyggarna har blivit en hörnsten.

Lukas författaren till apostlagärningarna, tillhör tillika de synoptiska evangelisterna, och har detta citat gemensamt med en annan synoptiker, Matteus (21:42).

Konsekvenserna av detta utlåtande blir att det inte finns någon frälsning i något annat namn.

Detta är vad Peter säger till fariséerna, men vad säger den uppståndne Jesus? Han berättar liknelsen om den gode herden, som ger sitt liv för sina får. Det finns herdar och herdar säger han med eftertryck. Det vore kanske en tanke att påminna sig om detta utlåtande av Herren själv, nu när kyrkan har kommit i gungning.

Jesus är själv den gode herden, som har som kännetecken att han känner sina får och att de känner honom. Han har även gett sitt liv för fåren. Universalismen sticker fram huvudet genom orden:

Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan.

Den gode herden är helt medveten om att det enbart borde finnas en enda fålla och han har som mål att genomföra detta enande projekt.

Varför är det så viktigt med enheten mellan fåren? Det måste vara oerhört viktigt eftersom Jesus hämtar sitt argument inom själva Treenigheten.

Jesus startar resonemanget med att konstatera att Fadern älskar honom. Sen kommer en reflektion eller snarare ett argument med en klang, som leder tankarna till Påsken. Därför att jag ger mitt liv och sedan får det tillbaka. Fariséerna skall inte få chansen att missuppfatta situationen. Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Som son har Jesus rätt att ge sitt liv, liksom han också har rätt att få det tillbaka.

Tredje Påsksöndagen

Apg 3:13 - 15, 17 – 19; Luk 24:35 - 48

Här finner vi en äkta kerygmatisk förkunnelse med ett vittnesbörd som inledning och en uppmaning till omvändelse som avslutning. Som vi kan se av de ovan angivna referenserna består dagens första läsning tydligt av två mindre texter, vilka motsvarar de ovan nämnda kategorier.

Gud är för åhörarna “Abrahams, Isaks och Jakobs Gud” eller “våra fäders Gud”. Som suprem auktoritet har Gud förhärligat Jesus. Denna deklaration följs av en anklagelse för att ha förnekat Jesus just i den stund, där han hade en chans att slippa undan, eftersom Pilatus hade beslutat att frige honom. Flera preciseringar av Jesu identitet efterföljs av en rad förebråelser beträffande folkets beteende. Allt detta är inte tomt prat, utan mynnar ut i ett vittnesbörd om att Gud har uppväckt den, som folket har förrått, från de döda.

Förnekandet av Jesu identitet får samma konsekvenser, som dem vi känner till genom den gemensamma mänskliga erfarenheten.  Petrus urskuldar förvånande nog folkets handlande. Både folket och dess ledare handlade av okunnighet, säger han. Jag är personligen inte så säker på att jag inte skulle ha rekommenderat att de i framtiden skulle tänka efter före och således inte bli offer för eftertankens kranka blekhet.

Dessa söndagar efter påsk är kronologin mellan de två texterna, vi reflekterar över, omkastat. Först läser vi om den kerygmatiska förkunnelsen och sen kommer en händelse som är kärnan i denna förkunnelses vittnesbörd.

Lärjungarna vittnar, de berättar om vad som hade hänt dem på vägen och om hur igenkännandet har kommit till stånd. Plötsligt står Jesus mitt ibland dem och hälsar dem med orden

Frid över er!

Den första reaktionen är dock rädsla trots de myndiga orden. Jesus vet, att han måste vara konkret, för att kunna lugna ner dem. Han inbjuder dem att se hans händer och fötter och sedan frågar han om det finns något att äta varefter han äter den stekta fisken de ger honom.

Efter dessa förberedande manövrar öppnar han deras sinnen så att de kan förstå skrifterna som säger:

Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta.